onsdag 17 augusti 2016

Vardag

Det kanske inte är så dumt med vardag igen.
Särskilt inte när vardagen är en onsdag och jag är "ledig" för att skriva.
Eller att skolan har börjat och barnens kompisar är hemma och de har några att leka med, istället för att slåss med varandra.
Och att det snart är bokmässa...

torsdag 11 augusti 2016

Berlins bokhandlare

Vi har ju varit i Berlin, familjen och jag. Och jag har varit inne i varenda bokhandel jag hittat. Vilka bokaffärer det varit alltså! Vissa med tillhörande bokhund, som verkligen förhöjer stämningen rejält.
Visst vill ni ha en lista över mina bokhandlarfavoriter?
Den kommer här:

Autorenbuchhandlung vid Savignyplatz. Inspirerande lokal, kunnig och trevlig personal som gärna delar med sig av sina boktips. Har dessutom café och riktigt gosiga bokhundar. Storfavoriten!

Schöller Bücher på Knesebeckstrasse, se bilderna. Fullproppad bokhandel med bokhyllor från golv till tak. Otroligt mysig och dessutom med tillhörande bokhund. Förslagsvis äter man frukost eller fikar på Café 1900 mittemot eller på Eiscafé några husnummer längre bort. 

KaDeWe på Ku'damm. På våning 6 finns en stor och väldigt välsorterad bokhandel. När man blivit trött av allt boktittande tar man rulltrappan upp en våning och äter vansinnigt goda bakelser i deras Wintergarten.

Dussmann das Kulturkaufhaus på Friedrichstrasse. På det här kulturvaruhuset kan man köpa alla böcker, filmer, musik, mm man kan tänka sig. Dessutom en riktigt bra avdelning med engelska böcker. Och en finfin restaurang där man kan äta ekologisk mat eller fika. 

Literaturhaus på Fasanenstrasse. Egentligen är det deras vinterträdgårdsfik som är det bästa. Och kanske helst ska man äta frukost på deras mysiga veranda med utsikt över trädgården. Man kan inte ens tro att man befinner sig i en av Europas största städer då... Efter frukosten tar man en titt i bokhandeln i källaren. Eller går på Käthe Kollwitzmuseet. 


söndag 3 juli 2016

Läka sår


För några veckor sedan upptäckte vi att kaninernas nosar såg minst sagt tilltufsade ut. Som om pälsen skavts av. Några dagar senare insåg vi att det också blev värre och att de även fått sår. 
Jag har haft kaniner i många år, både inomhus och utomhus men aldrig varit med om något liknande. 
Insektsbett, sa veterinären. Gör rent varje dag med asolsprit, smörj in med zinksalva och se till att de inte tvättar bort den. Jamen det var ju lätt! Inte nog med att våra två gnagisar ständigt håller på att tvätta sig själva, de ägnar dessutom ohemult mycket tid åt att tvätta varandra.
Något annat vi gjorde var att täcka in deras stora bur med typ myggnät. Eftersom jag använder Ikeas eminenta gardin Lill åt att täcka över kålodlingarna så fick det även bli lösningen till buren. Och det funkar. 
Såren är på väg att läkas, men det återstår förstås att se hur lång tid det tar innan pälsen växt ut igen. Om någonsin...
Men pigga är de och Scooby Doo har lärt sig att hoppa över kompostgallret som vi använder som staket till utehagen. 

söndag 5 juni 2016

Dag 4 på Mankellgården

Det blir faktiskt väldigt mycket skrivet här på Mankellgården i Sveg.
Syrrans och mitt faktaboksmanus börjar närma sig inskickningsstatus till exempel. Nu väntar jag bara på att syrran ska återvända till en plats där det finns både dator och internet för att leverera det sista. Sedan så...

Det är ganska precis ett halvår sedan som jag påbörjade mitt längre projekt: en magisk realism till åldersgruppen 9-12 år. Som vanligt började allt med en känsla men också med ett antikvariat som alltid var stängt. Det låg på promenadstråket in till stan när vi bodde i Uppsala.
Efter att ha skrivit sex stycken olika versioner känns det som att berättelsen finns där, från början till slut. Personerna också. Och miljöerna.
Visst låter det som att det tagit en evighet att nå dit? Och samtidigt har det gått mycket snabbare än när jag skrev min hästbok som kommer ut nästa år. 
Jag tänker att det tar tid för en berättelse att sätta sig. Att det tar tid att lära känna personerna i den och att det tar tid att "uppleva" de miljöer som de befinner sig i. 
De här dagarna på Mankellgården har jag hunnit tänka igenom min berättelse. Jag har skrivit ner den i stora drag, satt ramarna och stakat ut vägen framåt. Det är ett krävande arbete och därför är det värt otroligt mycket att få vistas i en miljö som inte kräver något annat av en just nu. 

Till hjälp med strukturen har jag också boken The writer's journey. En koloss på engelska på över 400 sidor. Men man behöver inte läsa allt. Det finns en alldeles utmärkt sammanfattning på de 20 första sidorna!

fredag 3 juni 2016

Mankellgården i Sveg

Just nu har jag det så himla bra! Jag och Ann-Charlotte befinner oss på Mankellgården utanför Sveg. Ann-Charlotte har nämligen fått ett vistelsestipendium av författarförbundet. Och hon frågade mig ifall jag ville följa med.
Så klart att jag ville det!

Nu fyller vi dagarna med massor av skrivande. Men också med läsande och diskuterande av varandras texter. Och prat om allt och ingenting förstås.
Vi sitter och stirrar på utsikten också. Milsvid utsikt över skogar, berg och sjöar. Vi suckar lite och säger saker som "åh vad vackert". För det är det ju.


Snart ska jag gå loss på nässelståndet utanför ett av uthusen eftersom det är jag som lagar lunch åt oss idag.
Jag har också hittat ett rabarberstånd i det som en gång varit en köksträdgård. Rabarberkaka till efterrätt ikväll kanske?
Och på gårdagens löptur hittade jag en murkla.


söndag 22 maj 2016

Årets läsutmaning

Tänkte stanna upp och summera hur min läsutmaning gått hittills i år. Årets läsutmaning var tysk och tyskspråkig litteratur. Målet eller snarare målen var att läsa de tyska böcker som jag köpt på mig under de senaste åren men inte kommit mig för att läsa, se till mina tyskakunskaper håller sig fräscha och förstås hitta nya spännande författarskap!

Hur har det gått?
Lista över årets lästa böcker finns här och där finns följande böcker som kvalar in på utmaningslistan.

Bernard Schlink Högläsaren: visst är det lite av en klassiker? Handlar om en femtonårig kille som inleder ett förehållande med den mycket äldre Hanna. Hanna har (visar det sig) ett förflutet som lägervakt i koncentrationsläger. Otroligt välskriven och gripande bok om att ingenting är vare sig svart eller vitt.

Andreas Steinhöfel Rico, Oscar und die Tieferschatten:  Underbar barnbok som inte verkar finnas utgiven på svenska. Handlar om Rico, en ganska ensam kille som bor i Berlin som också har någon form av funktionshinder. Han lär känna Oscar och de blir vänner. I Berlin härjar en man som kidnappar barn och Oscar blir hans nästa offer. Stort plus för den fina gestaltningen av Rico. Dessutom är den grymt rolig också och jag lärde mig många nya tyska ord, das Durchguckding till exempel.

Otfried Preussler Krabat: Gammal klassiker med rötter i folktron. Finns på svenska. Jag älskar den här boken!

Robert Seethaler Ein ganzes Leben: Tyckte man om John Williams Stoner, så tycker man garanterat om den här boken. Ett av mina bästa impulsköp någonsin. Välskriven och lågmäld men ändå så gripande. Jag köpte boken på flygplatsen i Wien och en farbror som stod bakom mig i kön blev så glad att han tog tag i min arm och sa: Nu har Ni något att se fram emot. Att läsa den där boken är ren glädje!

Christine Nöstlinger Wir pfeifen auf den Gurkenkönig: Vi struntar i gurkkungen! Alltså. Den här boken är ju makalös. Jag läste den som barn och den är precis lika bra nu, kanske ännu bättre till och med. Handlar om när familjen Hogelmann plötsligt har en gurkkung i köket som blivit fördriven av sina undersåtar. Och nu vill gurkkungen söka asyl hemma hos dem. Den vuxne läsaren misstänker att gurkkungen förmodligen är den diktatoriska pappa Hogelmann. Men så tolkade inte jag den som barn. Framförallt älskar jag Christine Nöstlingers barnperspektiv. Så vill jag också kunna skriva.

Jenny Erpenbeck Natt för gott: En flicka föds men dör som spädbarn. Eller så lurar föräldrarna döden och hon överlever. En tonårsflicka dör, olyckligt kär. Eller gjorde hon verkligen det? Det har skrivits mycket om Jenny Erpenbecks Natt för gott. Och den har legat många veckor på DN:s lista över bästa böckerna just nu. Med rätta för den är verkligen så himla bra. Men den är inte lättläst. Egentligen är det synd, för jag tänker att det som boken förmedlar är något som många, många borde läsa. Grymt bra bok.

onsdag 18 maj 2016

Åh vad jag är bra!

Det här blir ett helt ocensurerat skrytinlägg, för jag känner mig så himla nöjd just nu.
Bland annat för att jag har haft en så grymt bra skrivardag idag. Det har känt som jag stått och stampat på samma plats så länge nu, men idag tog det fart igen. Och plötsligt hade jag skrivit jättemycket både på syrrans och mitt faktaboksmanus (med massor av barnperspektiv!) och på mitt eget magiskrealism-manus.
Toppen!

Igår hade jag dessutom en riktigt bra dag på mitt vanliga jobb som inkluderade ett sådant där superviktigt möte som förekommer lite då och då. Men efteråt fick jag ett mail från min chefs chef i vilket jag fick massor av beröm för mina insatser.
Ett sådant där mail man sparar i mappen "cred" för att plocka fram till nästa löneförhandling.
:-)

Och om två veckor åker jag och Ann-Charlotte Ekensten till Henning Mankells hus i Sveg. Ann-Charlotte har fått vistelsestipendium där och bett mig att följa med.
Ser fram emot att få vistas i författarbubblan, ha spännande textsamtal och kanske dricka ett glas vin eller två.