torsdag 2 februari 2017

Läsåret 2017

Jag är expert på att göra prestige av nästan allting. Allt som är kul kan också bli tävling. Det här är givetvis inte ett hållbart förhållningssätt i längden och det som är bra med att jag blivit medveten om det är att jag kan ändå försöka undvika att sätta skyhöga mål som jag sedan bara stressar mig.
Det här med läsning till exempel.

Jag älskar att läsa. Jag skulle lätt kunna sätta upp ett mål att läsa typ 100 böcker i år. Det skulle jag förmodligen kunna uppnå. Men ärligt talat, 100 böcker är bara en siffra. Och det är inte antalet böcker som är det viktiga utan vad jag har läst.

Trots detta blir det ändå ett läsmål i år: att läsa minst 12 böcker för barnen.
De börjar bli stora, fyller åtta och elva i år och är både duktiga läsare, men ändå. Högläsning är något alldeles speciellt.
I somras läste vi mycket tillsammans. Sedan blev det i princip ingenting under hösten. Bara en endaste bok. Det kändes futtigt. Alltså behövdes en omstart.

I januari läste vi Mats Strandbergs Monstret på cirkusen. Storfavorit hos både stora och små. Så fint gestaltade berättelser. Frank är ju ett helt oemotståndligt, gulligt monster som fick oss alla tre att le. Medan clownen på cirkusen fick oss alla tre att rysa. Ni som lyssnade på Mats Strandberg på bokmässan i höstas vet säkert också vem förebilden till den obehaglige clownen är.
*ryser-ännu-mer*

Nu läser vi Frida Nilssons Ishavspirater. Jag läste den när den kom, köpte den till min stora kille förra året som då (efter 15 lästa sidor) avfärdade den som tråkig. Nu när jag läser den för honom och lillebror vill han aldrig att jag ska sluta. Han kommenterar berättelsen, varför karaktärerna gör som de gör och hur han tror det kommer gå.
Behöver jag säga att vi har fantastiska lässtunder tillsammans?
:-)

fredag 27 januari 2017

Snart så...

Jodå, den här bloggen ska få liv igen!
:-)
Det blir inget stort och omvälvande idag. Mer ett "Hej, jag är tillbaka" liksom.
Jag finns också på instagram. Där heter jag angelica_ohrn.
Eller så kan man läsa en text av mig i Bazar Masarins senaste nummer om bilderböcker. "En gång till" heter min text.
I numret innan har jag med en text som heter "Vi hatar hästar". Om en mammas bittra önskan att hennes barn också ska älska hästar.
Och i september kommer min debutbok ut. En bok om hästar och kärlek. Det är väl något att se fram emot om något!

onsdag 17 augusti 2016

Vardag

Det kanske inte är så dumt med vardag igen.
Särskilt inte när vardagen är en onsdag och jag är "ledig" för att skriva.
Eller att skolan har börjat och barnens kompisar är hemma och de har några att leka med, istället för att slåss med varandra.
Och att det snart är bokmässa...

torsdag 11 augusti 2016

Berlins bokhandlare

Vi har ju varit i Berlin, familjen och jag. Och jag har varit inne i varenda bokhandel jag hittat. Vilka bokaffärer det varit alltså! Vissa med tillhörande bokhund, som verkligen förhöjer stämningen rejält.
Visst vill ni ha en lista över mina bokhandlarfavoriter?
Den kommer här:

Autorenbuchhandlung vid Savignyplatz. Inspirerande lokal, kunnig och trevlig personal som gärna delar med sig av sina boktips. Har dessutom café och riktigt gosiga bokhundar. Storfavoriten!

Schöller Bücher på Knesebeckstrasse, se bilderna. Fullproppad bokhandel med bokhyllor från golv till tak. Otroligt mysig och dessutom med tillhörande bokhund. Förslagsvis äter man frukost eller fikar på Café 1900 mittemot eller på Eiscafé några husnummer längre bort. 

KaDeWe på Ku'damm. På våning 6 finns en stor och väldigt välsorterad bokhandel. När man blivit trött av allt boktittande tar man rulltrappan upp en våning och äter vansinnigt goda bakelser i deras Wintergarten.

Dussmann das Kulturkaufhaus på Friedrichstrasse. På det här kulturvaruhuset kan man köpa alla böcker, filmer, musik, mm man kan tänka sig. Dessutom en riktigt bra avdelning med engelska böcker. Och en finfin restaurang där man kan äta ekologisk mat eller fika. 

Literaturhaus på Fasanenstrasse. Egentligen är det deras vinterträdgårdsfik som är det bästa. Och kanske helst ska man äta frukost på deras mysiga veranda med utsikt över trädgården. Man kan inte ens tro att man befinner sig i en av Europas största städer då... Efter frukosten tar man en titt i bokhandeln i källaren. Eller går på Käthe Kollwitzmuseet. 


söndag 3 juli 2016

Läka sår


För några veckor sedan upptäckte vi att kaninernas nosar såg minst sagt tilltufsade ut. Som om pälsen skavts av. Några dagar senare insåg vi att det också blev värre och att de även fått sår. 
Jag har haft kaniner i många år, både inomhus och utomhus men aldrig varit med om något liknande. 
Insektsbett, sa veterinären. Gör rent varje dag med asolsprit, smörj in med zinksalva och se till att de inte tvättar bort den. Jamen det var ju lätt! Inte nog med att våra två gnagisar ständigt håller på att tvätta sig själva, de ägnar dessutom ohemult mycket tid åt att tvätta varandra.
Något annat vi gjorde var att täcka in deras stora bur med typ myggnät. Eftersom jag använder Ikeas eminenta gardin Lill åt att täcka över kålodlingarna så fick det även bli lösningen till buren. Och det funkar. 
Såren är på väg att läkas, men det återstår förstås att se hur lång tid det tar innan pälsen växt ut igen. Om någonsin...
Men pigga är de och Scooby Doo har lärt sig att hoppa över kompostgallret som vi använder som staket till utehagen. 

söndag 5 juni 2016

Dag 4 på Mankellgården

Det blir faktiskt väldigt mycket skrivet här på Mankellgården i Sveg.
Syrrans och mitt faktaboksmanus börjar närma sig inskickningsstatus till exempel. Nu väntar jag bara på att syrran ska återvända till en plats där det finns både dator och internet för att leverera det sista. Sedan så...

Det är ganska precis ett halvår sedan som jag påbörjade mitt längre projekt: en magisk realism till åldersgruppen 9-12 år. Som vanligt började allt med en känsla men också med ett antikvariat som alltid var stängt. Det låg på promenadstråket in till stan när vi bodde i Uppsala.
Efter att ha skrivit sex stycken olika versioner känns det som att berättelsen finns där, från början till slut. Personerna också. Och miljöerna.
Visst låter det som att det tagit en evighet att nå dit? Och samtidigt har det gått mycket snabbare än när jag skrev min hästbok som kommer ut nästa år. 
Jag tänker att det tar tid för en berättelse att sätta sig. Att det tar tid att lära känna personerna i den och att det tar tid att "uppleva" de miljöer som de befinner sig i. 
De här dagarna på Mankellgården har jag hunnit tänka igenom min berättelse. Jag har skrivit ner den i stora drag, satt ramarna och stakat ut vägen framåt. Det är ett krävande arbete och därför är det värt otroligt mycket att få vistas i en miljö som inte kräver något annat av en just nu. 

Till hjälp med strukturen har jag också boken The writer's journey. En koloss på engelska på över 400 sidor. Men man behöver inte läsa allt. Det finns en alldeles utmärkt sammanfattning på de 20 första sidorna!

fredag 3 juni 2016

Mankellgården i Sveg

Just nu har jag det så himla bra! Jag och Ann-Charlotte befinner oss på Mankellgården utanför Sveg. Ann-Charlotte har nämligen fått ett vistelsestipendium av författarförbundet. Och hon frågade mig ifall jag ville följa med.
Så klart att jag ville det!

Nu fyller vi dagarna med massor av skrivande. Men också med läsande och diskuterande av varandras texter. Och prat om allt och ingenting förstås.
Vi sitter och stirrar på utsikten också. Milsvid utsikt över skogar, berg och sjöar. Vi suckar lite och säger saker som "åh vad vackert". För det är det ju.


Snart ska jag gå loss på nässelståndet utanför ett av uthusen eftersom det är jag som lagar lunch åt oss idag.
Jag har också hittat ett rabarberstånd i det som en gång varit en köksträdgård. Rabarberkaka till efterrätt ikväll kanske?
Och på gårdagens löptur hittade jag en murkla.