måndag 18 januari 2016

Lågmäld roman, men så himla bra

Nu har jag också läst Stoner av John Williams. Alltså, vilken bra bok!!!
Egentligen händer det inte mycket alls. William Stoner föds som enda barn i en fattig jordbrukarfamilj. Han lyckas komma till universitetet och råkar "halka" in på litteraturvetenskap, doktorerar och blir sedan kvar på universitetet. Han gifter sig, äktenskapet blir en katastrof. Att han också är en mycket ärlig man med mycket idealistiska drag (kan en verkligen säga så? Hmm...) gör att han hamnar utanför i kontakterna med sina inte riktigt lika fina och genomärliga kollegor. Han får uppleva den stora kärleken ett tag. Och så slutar boken med att han dör. Låter inte särskilt spännande egentligen.
Ändå är det så himla himla BRA! Det är finstämt och lågmält och som sagt, det händer inte särskilt mycket. Ändå är det som att boken griper tag i en och suger in en i handlingen och det går inte att sluta läsa. Bara en sida till liksom.
Och jag som blivande författare (jajamen!) ställer mig förstås frågan: vad VAD är det som gör den här boken så fantastisk?
Det värsta är att jag inte har något bra svar. Språket kanske? Jo, det är förstås otroligt fint. Handlingen? Tja, den var ju som sagt inte så himla spännande. Personerna? Jo, de är väldigt trovärdiga och väl sammansatta. Men det finns det ju fler böcker som har.
Så jag kanske måste läsa om den för att försöka hitta vad det är som gör den så magisk. Och det är ju förstås inte heller så dumt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar